Sokratiska samtal

av Ann Pihlgren

Innhold

  1. Inledning
  2. Sokrates och våra inspirationskällor
  3. Det Sokratiska samtalet som arbetsform
  4. Samtal i grupper av personal i arbetslag
  5. Skulle du ha sagt ja till Saras erbjudande?
  6. Vem är god och vem är ond?
  7. Resultat av de Sokratiska samtalen
  8. Tips på nätet / Litteraturhänvisningar och litteraturtips

Nedlasting

Last ned pdf-versjonen av artikkelen


7 – Resultat av de Sokratiska samtalen

Vi har nu använt oss av arbetsformen i personalgruppen under fyra år och vi kan genom de olika utvärderingar vi gjort se mycket positiva resultat. Arbetsklimatet i hela personalgruppen har förbättrats under åren och är nu mycket gott. Flera av dem som inte tidigare ansett sig som teoretiker har upptäckt att de är goda tänkare. Det har stärkt självkänslan hos många. I samtalen möts Freinetskolan Mimers alla yrkesgrupper på lika villkor. Här behöver man inte ha förkunskaper eller utbildning eller någon särskild ålder. Livsfrågor kan alla diskutera och personer utan någon högre utbildning kan bidra med kanske den viktigaste tanken för att föra seminariet vidare. Personalen har långsamt skaffat sig en gemensam syn på hur vi ska hantera värdegrunden och etiska och moraliska frågor såväl i arbetet som i privatlivet. Kommunikationen i personalgruppen har blivit öppnare. Det respektfulla sätt man förhåller sig till varandras olika åsikter i de Sokratiska samtalen tycks ha en överspridning även till de vardagliga samtals- och feedbacksituationer, där vi är oense eller behöver reda ut ett dilemma.

I barngrupperna kan man redan efter insamlingen av material konstatera att seminariets arbetsform ger individen ett mer utvecklat tänkande, god social kompetens och ökat självförtroende som tänkande och lärande individ, färdigheter i logik, argumentation samt ett eget etiskt förhållningssätt. Av intervjuerna framkommer att man måste se samtalets utfall i olika aspekter. Det förekommer t.ex. ett samspel mellan individens eget tänkande och gruppens tänkande, där den kollektiva processen fördjupar och för individens tänkande framåt, men där också det motsatta gäller. Gruppens dialog förs framåt och drivs vidare av de enskilda individerna.

”De andra säger nånting och då kommer man på. Man kanske har kommit på en grej som man ska svara på när man har läst den här boken, då kommer man på vad man ska svara, och sen så har man glömt bort det när man ska ha samtalet. Då kanske nån annan säger nånting som är liknande som det, så kommer man på det. /–/ Jag tänker själv, jag brukar tänka själv men det är enklare att de andra också är med.”
Pojke 11:1, förskolegrupp 1
”De tänker ju först själva och sen så tänker väl hela gruppen. /–/ Det blir väl allas tankar, de som säger nånting.”
Flicka 8:2 , mellanstadiegrupp 2

Intervjuerna bekräftar också att barn som vuxna uppfattar samtalssättet som en viktig del för att samtalet ska kunna fortgå.

”Att man lyssnar bra, man kan säga emot, att man inte bara håller med ifall nån säger nåt /–/ Det måste man ju kunna prata med varandra och så, inte att det flödar på, inte bara sitter och lyssnar. /–/ Man säger ingenting, man bara håller med och så, det tycker inte jag är nån bra samtalsdeltagare om de inte pratar, man måste säga nåt. Men ifall man håller med dem, då är man en bra samtalsdeltagare.
/–/Det som jag tycker är absolut dåligt, det är när man sitter och håller på med nånting annat, Håller på att fläta kompisens hår och sånt. /–/ Då lyssnar man inte, då lyssnar man verkligen inte. Då lyssnar man inte eller pratar inte. Och det tycker jag är absolut dåligast.”
Pojke 2:2, mellanstadiegrupp 1

”Reglerna” för hur barn och vuxna ska agera blir på så sätt bli annorlunda i det Sokratiska samtalet än i den vanliga klassrumssituationen.

”- Man kan säga att man blir bättre varje gång för man lär sig mycket mer, att man... mer respekt för andra.”
Flicka 17:2, mellanstadiegrupp 3

|

Siden opprettet: 19.03.06. Sist endret: 09.10.06 12:03.